Kristianstads arbetarbefolkning hade under lång tid sökt efter ett fritt rekreationsområde, en "Folkets Park". Man hade förslag på några platser i stadens närhet, men fått avslag av stadsfullmäktige. Kort efter bildandet av Föreningen Folkets Park, inköptes i mars 1905,  av Ola Olsson i Hammar, området Ekenabben. Området låg ca. 3 km söder om staden i närheten av Hammarslund. Man satte omedelbart i gång med att planera och bygga och redan den 1 maj, samma år togs parken i bruk och då fanns det både dansbana, serveringskiosk och en utomhusscen för underhållning. Även förstamajtåget som startat från nya gasverket på söder, avslutades på Ekenabben.

I augusti samma år, anordnades även  Hantverksfesten och inför denna festlighet gav man ut sex vykort, föresällande olika hantverkare, samt en gruppbild på dessa. Under hantverksfesten 1906, gav man ut ett vykort, föreställande Restaurang och serveringsbyggnaden, som stod klar detta år. Hantverksfesten återkom på denna plats, i flera år, även efter parkens konkurs.Trots att de första åren gick väldigt bra och man hade goda inkomster, vilka man använde till att förbättra parken, gick den i konkurs 1913.

Nu stod Arbetarrörelsen utan Folkets Park och det skulle dröja 30 år innan man fick en ny som blev Sommarlust. Ekenabben skulle ändå leva vidare i många år till. I maj 1914 övertas Ekenabben av ett konsortium av några framgångsrika, välbeställda personer. Men tyvärr lyckades de inte särskilt bra. I juli 1918 köper spegelfabrikören Anton Säfström området, men inte heller han lyckas med att driva parken. Sadelmakare Karl Fredrik Wedderien, och hans hustru Botilda drev sedan tidigare Järnvägscaféet i Rinkaby, blir 1922 de nya ägarna. Man låter bygga om restaurangbyggnaden och samtidigt byggs en ny utescen. Wedderien, tillsammans med sin senare kompanjon, Axel J Blomqvist går i konkurs 1925.

Den 6 april samma år köper Franz G Wiberg Ekenabben, vilken han förvandlar till ett mycket populärt nöjesetablissemang med mycket underhållning. Han låter bygga ut serveringslokalen med en stor restaurangveranda och ett nytt större kök. Dessutom byggs bostäder åt personalen. Wiberg drev sedan tidigare nöjesparken Sommarlust, vilken han övertagit 1914. Nu hade han två nöjesplatser, vilket gjorde att han konkurrerade med sig själv. Följden blev att Ekenabben till slut gick sämre och i oktober 1937 säljer Wiberg anläggningen till staden och därmed var Ekenabben som nöjesplats över, men kunde åter leva upp under krigsåren, då området användes som mobilisering och förläggningsplats.

Efter kriget blev den gamla restaurangbyggnaden Svenska Turistföreningens vandrarhem med caférörelse fram till slutet av 1950-talet. Byggnaden användes även som K.F.U.M.s fritidsgård. Det enda som återstod då av den gamla nöjesplatsen var den gamla restaurangbyggnaden, vilken revs 1960. Men området är för många, än i dag ett populärt utflyktsmål.