Kristianstads Järnvägsstation från 1865

Historien börjar när södra stambanan, i mitten av 1850-talet började byggas genom Skåne. Sträckningen gick via Hässleholm. I samband med detta började man i Kristianstad undersöka möjligheterna att bygga en järnväg dit och på så sätt nå stambanan. 1863 bildades Christianstad-Hässleholms Järnväg (CHJ). 1865 var järnvägslinjen Kristianstad-Hässleholm färdigbyggd, liksom Kristianstads Järnvägsstation med tillhörande banhall. Arkitekten var Claes Adelsköld, som ritade både station och bana, vilka invigdes den 29 juli. Både den danske och svenske kungen var närvarande. Dagen efter den 30 juli öppnades banan för trafik. Banan var en av de första enskilda järnvägarna i Skåne och Kristianstads allra första.

Kristianstads järnvägsstation

från 1865. Till

vänster i bild

syns södra delen

av banhallen

som revs 1917.

Fler skulle det bli, men det dröjde 10 år, innan nästa järnvägslinje anslöts till Kristianstad. Linjen var Kristianstad-Sölvesborg 1874. Banan, som byggts av Sölvesborg Christianstad Järnväg (SCJ), var smalspårig, därför hade man ett eget spår in till stationen. Gärds Härads Järnväg (GJ) anslöt 1881 med linjen Karpalund-Degeberga, via Karpalund, som var anslutningsstation på CHJs linje Kristianstad-Hässleholm. Kristianstad Immelns Järnväg (KIJ) anslöt 1885 med linjen Kristianstad-Immeln, som utökades med linjen Immeln-Glimåkra 1886 och blev då Kristianstad-Glimåkra. Kristianstad-Åhus Järnväg (CÅJ) anslöt 1886 med linjen Kristianstad-Åhus. Samma år anslöts även Hästveda Karpalunds Järnväg (HKJ) med linjen Hästveda-Karpalund, även denna, via Karpalund. Karpalund trafikerades nu av tre olika järnvägsbolag, Hästveda Karpalunds Järnväg (HKJ), Kristianstad Hässleholms Järnväg (CHJ) och Gärds Härads Järnväg (GJ).

 

1886 var det sex järnvägsbolag med sex järnvägslinjer som trafikerade Kristianstads station:

Kristianstad Hässleholms Järnväg (CHJ) med linjen Kristianstad-Hässleholm (1865)

Sölvesborg Christianstad Järnväg (SCJ) med linjen Kristianstad-Sölvesborg (1874)

Gärds Härads Järnväg (GJ) med linjen Karpalund-Degeberga (1881)

Kristianstad Immelns Järnväg (KIJ) med linjen Kristianstad-Glimåkra (1886)

Kristianstad-Åhus Järnväg (CÅJ) med linjen Kristianstad-Åhus (1886)

Hästveda Karpalunds Järnväg (HKJ) med linjen Hästveda-Karpalund (1886)

 

1906 övertas CÅJ och KIJ, av CHJ som bygger vidare på KIJ med bandelen Glimåkra-Älmhult. Kristianstad-Glimåkra blev nu Kristianstad-Älmhult.

Från spårsidan,

någon gång på

1910-talet.

Att godstrafiken

var betydande

framgår ganska

tydligt.

Spårsidan med magasins-

byggnaden som

revs före 1917. Även här ser man att godstrafiken var betydande

I takt med att fler linjer anslöt till stationen, ökade kraven på en om och tillbyggnad av station och bangård. 1908 bygger CHJ en ny verkstad i Kristianstad och 1914 är det nya lokstallet helt färdigbyggt. 1915 byggs ett nytt vattentorn. Godsbangården utvidgas åt nordväst där det byggs nya magasinsbyggnader. Här bygger även BKB 1916 ett nytt lokstall. Näsbyviadukten byggs 1917 och samma år rivs banhallen, samtidigt byggs stationshuset ut med en ny byggnad norr ut, sammanbyggd med den gamla. Personbangården byggs ut 1918 och får ett nytt perongsystem med gångtunnlar. 1919 står Kristianstads station klar, med ny person och godsbangård, nya godsmagasin och ett nytt tullkontor. Kristianstad är nu redo att ta emot den ökade trafiken. Samma år är även järnvägsbron över Helge å färdigbyggd.

Godsbangården stod

färdig 1919. I det

lilla huset  till vänster i bild, bodde detta

år Nils Persson och hans hustru Elisabeth, tillsammans med

sina tio barn. Nils arbetade vid järnvägen och hade som uppgift

att bestämma hur godsvagnarna skulle kopplas samman med tågsätten.  Bilden är tagen från Näsbyviadukten troligen i slutet av 1930-talet.

Näsbyviadukten var

färdigbyggd 1917.

Bilden troligtvis

från detta år.

Nu ansluts även ÖSJ (Östra Skånes Järnvägar), som sedan 1901 trafikerat Kristianstad, via Långebro station med hästomnibuss. Alla persontåg som trafikerar Kristianstad, får med detta en gemensam station. Kristianstad var nu en stor knutpunkt med sju järnvägslinjer, varav fyra har anslutning till Södra stambanan.

 

CHJ trafikerade Kristianstad med linjerna Kristianstad-Hässleholm, Kristianstad-Älmhult och Kristianstad-Åhus. ÖSJ trafikerade Kristianstad med linjerna Kristianstad-Hästveda, Kristianstad-Eslöv och Kristianstad-Brösarp och slutligen den tidigare SCJ linjen Kristianstad-Sölvesborg som 1906 övertagits av Blekinge Kustbanor (BKB) och var en del av dess järnvägslinje Kristianstad-Karlskrona.

 

1936 tog CHJ (Kristianstad Hässleholms Järnvägar) över alla linjer, utom Kristianstad-Karlskronalinjen som ägdes av BKB (Blekinge Kustbanor). BKB övertogs av SJ (Statens Järnvägar) 1942. Banan breddades först 1954 till normalspår. 1944 övertogs CHJ av SJ (Statens Järnvägar) och 1945 fick Kristianstad sitt C (Centralstation)

Järnvägsbron över Helgeå,

som var färdigbyggd 1919. Bilden troligtvis från detta år.

Bakom bron th skymtar

man Knektabadet

Personbangården 1918.

Gångtunnlar och trapphus

håller på att färdigställas

Personbangården 1918.

Trapphusen är nu på plats.

 

För Kristianstad C var nog höjdpunkten i början av 1950-talet. Härifrån utgick 7 järnvägslinjer. Under ett dygn var det ca 130 ankommande och avgående tåg. Ånglokcentralen vid Kristianstads C, var landets största i sitt slag, med nära 60 lok. Stationen var dessutom en av Kristianstads största arbetsplatser med nära 600 personer som var knutna hit.

Personbangården

c:a 1920.

Man kan förstå att

persontrafiken var

betydande med tanke

på alla persontågen.

Kristianstads ombyggda

och utbyggda

järnvägsstation 1919

Konkurrensen från buss och biltrafik påverkade persontrafiken. Många linjer blev mindre lönsamma. Även lastbilstrafiken påverkade lönsamheten för godstrafiken. I mitten av 50-talet, men särskilt under 60-talet, började SJ lägga ner person och godstrafik på flera linjer. 1972 hade all persontrafik upphört, utom Kristianstad-Hässleholm och Kristianstad-

Karlskrona. I början av 90-talet hade även den mesta godstrafiken på linjerna upphört.

 

 

Stationshuset har genom åren, invändigt moderniserats och byggts om och är sedan 1986 byggnadsminnesmärkt. Även personbangården har förändrats genom ombyggnad. 1984 fylldes plattformstunnlarna igen och de tre trapphusen revs. Men två återuppbyggdes. Det ena som bod vid stationen och de andra är bevarat vid Järnvägsmuseet på Kristianstad Södra, även Lokstationen från 1914, verkstaden från 1908 och vattentornet från 1915 finns kvar. 

 

 

Kristianstad trafikeras i dag av Öresundstågen mellan Karlskrona-Köpenhamn och Pågatågen mellan Kristianstad-Helsingborg och fortfarande trafikeras Åhus med godstrafik.

 

Det känns lite som att där det en gång började, ”slutade det”,

järnvägen mellan Kristianstad-Hässleholm.