På 1860-talet efter Nosabysjöns torrläggning, anlade dåvarande ägaren av stadstomten 70-71, ingenjör Carl Edvard Söderberg sin trädgård, på fäladsmarken som tillhörde stadstomten. Trädgår-den som i folkmun kom att kallas "Söderbergska Trädgården", skulle genom åren växa till sig och kom att bli en lugn idyll långt från stadens larm. Närmaste grannar var i söder, det gamla huset på Lyckans Höjd, i väster husen på Näsbychaussén, i norr fanns "Zinkarens" lilla hus och i öster, bebyggelsen i Nosaby.

När Söderberg 1902 var 78 år gammal, lät han S A Svanberg som var hotellvärd på hotell Temperance överta arrendekontraktet. Svanberg satte omgående i gång med att ändra om trädgården till nöjesplats. Han lät bl.a. bygga en öppen dansbana under tak, som kök och skänkrum användes en liten paviljong från Söderbergs tid. Paviljongen låg väster om dansbanan invid dammen. Serveringen skedde vid bord som placerats ut i parken. Nöjesplatsen, vars namn blev Sommarlust öppnade samma år, 1902. Det förekom inte särskilt många artistuppträdande, men affärerna gick bra för Svanberg, fram till 1905, då arbetarrörelsens Folkets Park öppnade på Ekenabben. Han stod emot ända fram till 1913. Året efter, 1914 övertog Frans G Wiberg arrendet och nöjesparken. Wiberg såg omedelbart till att bygga en större serveringspaviljong och en mindre scen för artistuppträdande. Han lät även bygga en öppen dansbana bredvid den gamla. Från Folkets Park som gått i konkurs samma år, köpte han den stora överbyggda dansbanan, vilken uppfördes på Sommarlust 1919. Serveringspaviljongen byggdes ut 1922 och fick då även en inbyggd dansbana och från detta år hölls det öppet året runt. Paviljongen kallades "Vintersalongen" och skulle genom åren byggas om och till flera gånger och det är samma danssalong som finns än i dag.

Teater hade spelats på Sommarlust sedan 1918 och då på utomhusscenen från 1914. Men 1938 byggs den stora friluftsscenen som senare blir en överbyggd teaterbyggnad.

Till Kristianstadsutställningen 1939 byggs den öppna dansbanan "Kantarellen" som 1965 byggs in för året runt bruk och får namnet "La Veni". Wiberg säljer parken, vilket han lovat, till arbetarrörelsen 1943.

Efter 30 år fick arbetarrörelsen återigen en Folkpark. Eskil Lind blir parkens föreståndare fram till 1956, då parken går i konkurs och övertas av privatpersoner, med går i konkurs igen 1958, då den återigen övertas av arbetarrörelsen. Folke Isaksson blir parkens föreståndare, vilket han skulle förbli i 30 år, fram till 1988. Det var han, tillsammans med duktiga engagerade medarbetare som drev och utvecklade folkparken, vilken 1980 blev vald till årets folkpark. I parken har det även funnits ett litet nöjesfält, med bl.a. radiobilar. Det fanns även en liten, men populär djurpark fram till mitten på 50-talet då den lades ner och djuren flyttades. I dag finns inte mycket kvar av den en gång så praktfulla folkparken, en stor del av själva parkområdet är sålt och den stora teaterbyggnaden revs i smyg 2001. Numera är det en dansställe med två inbyggda dansbanor.

 

 

 

Från begynnelsen av Sommarlust nöjespark, senare Folkpark, hade entrén legat vid hörnet där Pilvägen, Almvägen och Sommarlustvägen möts. Men på 50-talet, när bebyggelsen krupit närmare parken, var dess placering mindre bra. Därför var det ganska naturligt att den 1960 flyttades till sin nuvarande plats, längre västerut. På dess tidigare plats byggdes en ny affärsbyggnad, dit Konsum, som funnits i "Kinesiska muren", flyttade in. I Konsums tidigare lokaler blev det postkontor. Den kombinerad tidnings och korvkiosk som funnits till höger om den gamla entrén, flyttade till en nybyggd kiosk, till höger om den nya entrén som på sin vänstra sida, senare "Holländarens Blomsterhandel" etablerade sig. Blomsterhandeln revs när "Fackens hus" byggdes 1970. I byggnaden öppnades då, även en korv och grillbar närmast Sommarlustentrén. Kiosken blev då enbart tidningskiosk. Grillbaren blev senare pizzeria "Venecia".